Sagas och mitt fredagsäventyr

Det var fredag och "landethelg". Vi har lärt oss att det inte är så kul att ta bilen ner till landet på fredag em så Peder och Simon tog bilen ner på förmiddagen och jag skulle hämta Saga på dagis så vi kunde ta tåget ner. Väskan hängde färdipackad på hennes krok när jag kom och hämtade henne och vi började vår resa...

Jag hade lämnat vagnen hemma så vi gick ner till T-banan. Väl där så såg jag att det var 6 min. till nästa tåg så vi hann in och handla på Pressbyrån, 2 bananer och 1 tidning till Saga. När tunnelbanan kom så var den nästan helt full så vi fick ta ståplats vid mittstången (japp, gammal tunnelbana... vet inte när jag såg en sån senast ;-)). Saga klagade lite på att hon inte såg något och jag kan förstå henne, knappt 1 meter hög och fullt med folk runtom. Som tur e så e ju trippen från Solna in till centralen inte så lång. Vi trängde oss upp från underjoden och ni som har åkt den blå linjen, och ska upp till tågen, vet vilken lång väg det är, lägg också till fredagsrusningen... Saga var jätteduktig och höll mig i handen hela tiden och gjorde som jag sa. Men jag kan erkänna att jag kände mig liiite i vägen när vi gick Sagatempo medans alla andra bakom ville hålla ett betydligt högre tempo ;-).

Vi gick och köpte biljett och gick till perongen. Så långt var allt enligt plan... "Nedfallen elledning i Karlberg"!!! De skrev att tågen var försenade och flyttade fram dem lite hela tiden. Efter 20 min insåg jag att "Nedfallen elledning i Karlberg" betyder att alla tåg är inställda... typ. Börjar bli lite svettig och det blir bara trängre och trängre. Ringer då min mamma som påminner mig om att det går bussar till Vagnhärad från Liljeholmen. Jaha, ner i underjorden igen (dock inte lika långt ner), på ett knökafullt tåg och tar oss till Liljeholmen oskadda (fortfarande hänger Saga me och gnäller inte en enda gång). Efter lite letande hittar vi busshållplatsen och ser att det är 20 min kvar till den ska gå. Inser då att allt vi har fått i oss är varsin banan och klockan närmar sig 17.00 = korv till middag :-).

Saga får en varmkort, i det mest barnvänliga korvbröd som har uppfunnits, och en juice. Sen på bussen och knölar oss ner på ett säte. Busschaffisen hälsar oss välkomna och upplyser oss om att det är bältestvång på bussen och att det finns toalett :-). Bältet på Saga sitter hur illa som helst så hon slipper det till hennes lycka. Vi rullar ut från Liljeholmen och då viskar Saga till mig "Mamma, jag är kissnödig". Jaha, knölar oss upp från sätet, vinglar fram till toaletten och medan jag står och håller i henne försöker jag hålla balansen och hålla upp dörren (nej, någon lampa fanns inte inne i den lilla plastlådan till toalett). Vi lyckas med den bidriften och tar oss tillbaka till sätet. Efter ca 1 min viskar Saga till mig "Mamma, jag är bajsnödig". Jag kan inte annat än att börja skratta... varför skulle hon inte bli det just nu... ;-). Vi knölar ner oss i den lilla plastlådan igen och hon gör det hon ska. När vi sitter på våra platser igen och jag börjar se en ljusning så dyker det upp ett helt hav av röda bromsljus på motorvägen, DÅ går det upp för mig vad anledningen till vår tågresa var från början... trafiken!!! Suck, vi krypkör från Botkyrka till Södertälje och Saga börjar nu bli lite otålig och vill komma fram. Fram kommer vi till slut och kör in på gårdsplanen på landet 18.28 i stället för ca 16.45.

Det var en resa som jag aldrig kommer att glömma av 2 anledningar, dels allt strul och knöl hela tiden och dels att min lilla tjej skötte sig så exemplariskt hela tiden och hängde på utan att gnälla, DET känns helt underbart! Kan säga att jag gav upp hur många gånger som helst medans hon travade på och höll mig i handen... Ja, vilket äventyr det blev :-).

Det var i alla fall värt allt knöl för lördagen på landet blev hur underbar som helst men det är en annan historia.