Söndagen för 2,5 vecka sen så var vi hem till en tjej som heter Stella och som då precis hade fått vattkoppor, i hopp om att Simon skulle få så att vi hade det "avklarat" på båda barnen. Söndagen 14 dagar senare så kollade jag HELA Simon utan att finna någon, lika så måndag morgon och blev lite besviken att det inte hade kommit några... 5 timmar senare så ringde de från förskolan och talade om den glada nyheten att nu va vår lilla kille koppig :-).
Han har än så länge fått det väldigt lindrigt med ett fåtal lite här och där, det verkar inte heller klia speciellt mycket så vi e nöjda med det. Nackdelen med att ha det lindrigt och nu (när det fortfarande är lite knöligt och svårt att leka ute, de e så mycket is för en liten kille med korta ben) är att han inte riktigt blir av med sin energi på hemmaplan och att hänga med andra e inte så lätt... Idag hämtade jag dessutom hem Saga tidigare från förskolan för hon va lite snorig. Hon kommer att få vara hemma i morgon med Simon och mig och så håller vi alla tummar för att båda barnen mår/är så pass bra att de kan gå till förskolan på måndag igen. För hur vi än planerade det här med VAB så passade det inte någon av oss just nu... ;-).
Har tyvärr inga bilder på kopporna men tänkte fota i morgon.
 |
| Syskonkärlek... |